Nu är det inte bra. Jag har inte träffat eller pratat med någon av mina "vanliga" vänner på flera veckor. Och hur mycket jag än försöker kan jag inte känna något inför det.
jag vet attjag borde känna nån slags känsla för det. Saknad? irritation? skämmas?
Det har varit såhär så länge jag kan minnas. Vilket iofs bara sträcker sig till slutet av gymnasiet.
Känslor försvinner och jag bryr mig inte.
Jag brukar ju fly ifrån jobbiga saker... Men att prata med vänner borde knappast vara jobbigt?
likadant med malin. just nu känner jag ingenting. absolut ingenting. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
jag skriver inte till henne; jag ringer inte; jag gör fan ingenting. och så har det varit några veckor.
Jag vill verkligen komma över och förbi hela grejen med henne. Men absolut inte på bekostnad av vänskap eller bekantskap eller nåt sånt.